The Pretenders

 1. Om du fick  välja en maträtt att äta resten av ditt liv, vad skulle det vara?
Mattheew: Lasagne
Freddie: Sushi FTW!
Jonas: Tacos, så mycket olika smaker i en och samma rätt..

2. Om du bara fick lyssna på en låt resten av ditt liv, vilken skulle det vara ?
Mattheew: A Change of Seasons – Dream Theater, 23 minuter lång
Freddie: Sailing to Philadelphia – Mark Knopfler
Jonas: Paradise Lost – Symphony X, orgasm..

3. Vad skulle du välja, 10 miljoner i fickan eller göra så att 1 människa som lever i fattigdom och svält får ett värdigt liv (husrum, mat, jobb etc)
Mattheew: 10 miljoner i fickan
Freddie: Men ge mig 10 mille, wtf! Vad fan gör en människa för skillnad!?!?
Jonas: Dummaste frågan nånsin, hade sagt likadant med 10 mille till mig eller 100 liv som blir glada, över hundra kanske jag skulle börja bry mig men det är tveksamt.

4. Vad skulle du välja: världskrig med atombomber och dyl. som förintar stora delar av jorden, eller att jorden blir angripen av en högre stående civilisation som gör oss till underordnade?
Mattheew: Att jorden blev angripen av en högre stående civilisation
Freddie: E.T.’s!! Bring it!
Jonas: Kärnvapenkrig! Ingen som spelat Fallout?

5. Vilket “radikalt” sätt skulle du vilja dö på?
Mattheew: Genom att göra något ”hjälteaktigt” innan , typ rädda 40 människor ur ett brinnande hus men sen dö av mina brännskador
Freddie: ”Chicken Race” mot Linda Rosing i hennes rosa Fiat Panda. SJälv kör jag en tvåsitsig minibil med dekalen ”S:t Fredrik och Smart:en. Och jag ska stå på Norrmalmstorg!!”.. 
Jonas: Då jag inte kan dö är frågan befängd men om vi ponerar att jag kunde dö så är jag väl inne på mattheews spår. Kasta mig framför nån jävligt bra kompis och ta en kula. Första hur populär man skulle vara efter sin död..

6. Värsta sättet att dö på ?
Mattheew: Genom att sitta på en bajamaja på en festival och sen att någon välter den så att jag drunknar i äckliga hårdrockares bajs
Freddie: Uppäten av tvestjärtar! Ghaa…
Jonas: Jag kanske är tråkig men jag har drömt många mardrömmar om att drunkna, att öppna munnen och försöka andas och känna hur lungorna fylls med vatten (och lite småfisk…).

Rent spontant känner man att det finns hur mycket tid som helst att utföra de aktiviteter som man anser vara nödvändiga eller självförverkligande. Om vi räknar med att man har en sisådär 80 år att hinna med att uträtta något här i världen så borde man väl kunna göra lite bättre. ”Lev varje dag som om det vore din sista” är en sjukt trött klyscha som, ifall den skulle tillämpas fullt ut, inte skulle visa sig särskilt lyckad sett ur de flesta perspektiv. Folk skulle hoppa så mycket fallskärm att testiklar och livmödrar (?) skulle kasseras lika fort som i ett Jackass-avsnitt respektive damallsvenskt omklädningsrum, turismindustrin skulle visserligen få glädjefnatt men ingen jävel skulle ju sitta på ett kontor och mögla bort när polarna har sprit- och knullfest på Sergels torg och därigenom skulle hela världens ekonomiska struktur rasa ihop till ett skämt i Babben-klass. Men om man omformulerar klyschan till ”lev varje dag som om det vore sista gången den dagen finns” får man även ett tidsperspektiv att ta hänsyn till. Man kan få  en känsla av att man borde få ut mycket av varje dag, utan att man helt och hållet tappar omdömet vad gäller samhällsnytta och global utveckling (och nej Jonas, man får inte fuska genom att luffa mellan Hawaii och Nya Zeeland för att uppleva varannan dag två gånger).

Jag vet att ingen egentligen bryr sig om klyschor eller motton, men det vore ju oerhört smidigt om man bara kunde tänka till vad man egentligen bidrar med här i världen när man ligger en hel lördag i tv-soffan och blänger surt på den stickiga kudden som, utöver örngottet, annars skulle vara så skön att vila sitt vilsna huvud på (det kan i och för sig också vara så att man helt enkelt inte orkar producera dagarna i ända utan finner det mer välmotiverat att bekymmerslöst vila bort timmarna).

Jag tillhör personligen den officiella topp 10-listan över svealands minst inflytelserika personer och är således en av dem som måste bättre mig betydligt för att på något sätt kunna statuera exempel. Men det vore väl själva fan om man inte, någon gång, skulle ta sig i både kragen och kalsongsömmen och få nånting gjort.

Kom igen nu så plockar vi ett Nobelpris! Hur jävla svårt kan det vara?

• Fritids = Fritte

Hemkommen från jobbet. Trött som ett djur och jag har fortfarande ont i hjärtat/bröstet. Är nog en muskelbristning så det får bli många reps med låga vikter nästa träning.

 Väl mött !

Snart är det Jul, med en massa ångest vad man ska köpa etc.

Nu har jag iallafall kommit på en present till min farfar; ett bungyjump presentkort. När vi tränade senast så sa han att han alltid velat göra det. Nu har jag kollat runt med syskonen och vi är alla överens, någon eller några behövde jag övertala faktiskt, eftersom han trots allt är över 70.

Men jag vet att han klarar det. Han har bättre fysik än mig och det är sanning, han kör yoga dagligen och styrketränar så det ska nog gå .

Dagens ordlåda består av ord som uppfattas stötande eller ångestframkallande. Varning utfärdas härmed, så om du vet med dig att du är känslig (Mattheew) bör du sluta läsa här.

JämO
Äggmök
Vrede
Lättja
Asbest

Smisk
Ollon
Prostitution
Anders Svensson

Nästa gång vi ses är i ordlådan kommer det att handla om något annat.

Hamm… (skämtar bara med dig freddan). Detta är betydligt viktigare än nåt grönvitt stockholmslag.

 Igår var det dags för helblåa (Inte Så) Fantastiska Tian att göra sin seriepremiär i SSIFs inomhusserie motion hög. Undertecknad satte upp ett mål för laget innan, inte förlora tvåsiffrigt och göra minst ett mål. Hur matchen gick? Det får ni se i mitt lysande matchreferat nedan:

Undertecknad börjar på bänken och ser det röda motståndarlaget komma i anfallsvåg på anfallsvåg innan (IS)FT får upp en hörna som dock inte ger nånting. Efter några minuter kommer jag in och efter att 3 gubbar gått på samma boll för de röda motståndarna (FC Barilla) in första baljan. Vi lyckas dock hålla tätt i ytterliggare några minuter innan det smäller igen. Denna gång med undertecknad på sin rätta plats – bänken. Det säger pang ytterliggare en gång (och Daniel ”Johan Mjällby Junior” Gustafsson hinner bränna ett friläge) innan (Inte Så) Fantastiska Tian gör sitt första mål i historien. Daniel ”Peter Crouch” Strandberg slår en långboll längs marken till Jonas ”Hönan” Lenander i straffområdet som slår på en touch med fel fot (dvs har högern framför vänstern men passar åt höger med vänsterfoten på bästa PES08 manér) till Erik ”Erkie” Berggrén som dundrar in 1-3. Väldigt vackert mål…

 Efter 1-3 målet får vi ytterliggare några bra lägen innan slutsignalen ljuder men lyckas inte få dit den och matchen slutar 1-9… Hönan tog helt slut efter 13-15 minuter och har ingen kommentar på spelet och målen sista 10-12 minuterna. Det jag kommer ihåg var dock en situation.

Dagens situation:

En utpumpad höna har just bytt av när Rödingarna anfaller för 25e gången i matchen, bollen skjuts och ser misstänkt ut att toucha en blå spelare innan den går ut. Rödinghoran skriker på hörna men domaren har dömt inspark, något Crouch glatt påpekar innan RH (RödingHoran) kastar ut bollen mot oss avbytare i ilska (det stod ju bara 6-1 eller nåt då så) varav jag skriker till:

(Hönan) – ”ÖÖHH, lugna dig”
(RH) – Fitta
(Erkie) – Jävligt moget
Hönan funderar 5 sekunder
(Hönan) – Hur gammal är du va? 12 år eller? Idiot.

15 sekunders spel hinner gå innan Steffi ”Vattenflickan” Boström jävligt oväntat utbryter
- GÅ PÅ HONOM, SKIT I BOLLEN, TA SPELAREN!

Matchen slutade som sagt 1-9 (Barilla vann sin nästa match 30 minuter senare med 10-2 så inte sååå mycket att skämmas över) och målet som sattes upp innan matchen uppfylldes med väldigt liten marginal.

Matchrapport skriven av:
Jonas ”Hönan” Lenander.

Nästa söndag spelar vi två matcher efter varandra och lär behöva spela mer ekonomiskt och inte springa som yra höns som undertecknad

Maud Olofsson skulle igår chattat med aftonbladets läsare, men hon hade tydligen dubbelbokat just den tiden. För att lösa hela situationen hoppade hennes presssekreterare Lisa Wärn  in istället och utgav sig för att vara Maud.

Många är nu givetvis besvikna över det lilla missödet men jag tycker bara att Lisa Wärnade om Mauds bästa.

Ni är många som har undrat. När jag gick på stan igår blev jag stoppad av inte mindre än 6 personer (varav en är en känd svensk tv-profil) som alla undrade varför ”The Pretenders” inte tagit sig an att reda ut och besvara livets stora frågor (det var förövrigt en hel busslast med manliga, estniska strippor som frågade efter Mattes mobilnummer med hänvisning till att han brukar sitta hemma på fredagkvällarna och gråta till Clueless och Crossroads samtidigt som han äter kopiösa mängder chokladglass). Jag lovade dessa fans (de först nämnda 6, inte stripporna) att vi (jag i det här fallet, då Matte har en date med The Ecstatic Erkki, och Jonas inte vet nåt om nåt) omedelbart skulle ta tag i detta då vi (återigen, bara jag) självklart har svaret på alla dessa frågor.

Det första mysterium som, sedan urminnes tider, gäckat mänskligheten som vi (alltså jag, ok ni börjar fatta..) ska behandla är egentligen tvådelat. Hur bildades universum(?), och den logiska följdfrågan: varför verkar det så svårt att köra buss?

Svaret på den första frågan är lika svår som den är enkel. Universum är en väldigt speciell skapelse som bildades för en herrans massa år sen. Långt innan vikingarnas tid, långt Jesus tid, långt innan dinosauriernas tid och långt innan Allsvenskan rankades som en av Europas 25 bästa fotbollsligor.
Det fanns egentligen inte särskilt mycket innan universum fanns. Enligt mina efterforskningar och avancerade beräkningar (mestadels plus och minus, men jag slängde in en multiplikation för att det skulle se bra ut mot slutet) var massan hos den materia som fanns, precis innan universum bildades, 256 gram. Jag har studerat denna vikt (256 gram) och kommit fram till att, precis innan universum bildades, fanns det endast, antingen en stor påse Gott & Blandat som någon ätit lite ur, ELLER så fanns det jättemycket fritid. Ni är fria att spekulera i vilken av dessa två entiteter som är upphovet till vårat universum, det är väldigt svårt att säga. Hur som helst har vi kommit frågan närmare ett svar.
Dessutom har jag rett ut begreppen vad gäller busskörande, och sammanfattningsvis kan konstatera att svårigheten ligger i att bussar är sjukt jävla stora samt att det måste vara jättesvårt att uppfatta om någon plingar om man sitter och tänker på annat.

Snart kommer nya upptåg. Må väl, så länge.

För en tid sedan köpte jag en film till Hanna ”A  Walk to remember” som handlar om en sån där tuff kille i gymnasiet som tillslut blir förälskad i den där tysta tönten i skolan. Det hela utvecklar till sig till en romantiskt historia men sen avslöjar tjejen att hon har cancer och så vidare och så vidare.

Jag är inte riktigt den som brukar titta på såna här filmer, faktiskt. Nu vet jag kanske varför, för jag grät, inte grät så tårarna sprutade men en och en annan tår kom.

Inte nog med det, tidigare under kvällen kollade jag på en riktig chick-flick med hon i sex and the city. Och jag blev lite rörd av den också. (!)

Frågan jag ställer mig är , har jag blivit en mjukis?