Ska vi inte sparka på den som försöker resa sig lite.. november 15, 2007
Posted by J! in Ilska, Livet, Nyheter.trackback
Kan börja med att säga att med detta inlägg så är det bara undertecknad som skriver och de andra bloggskribenterna kan ha helt skiljda åsikter i ämnet, vilket kommentarerna får utvisa men..
För en vecka sedan uppdagades det att en man, tidigare dömd till 11-års fängelse för mord, antagits och börjat läsa på läkarutbildningen. Alla är skrämda, allt från tidningsredaktioner till ledare för politiska partier.
Mannen släpptes efter 8 år, troligtvis för gott uppförande. Mannen är nu i 30-års åldern. Han dömdes för mord och hatbrott, dvs att han slog ihjäl någon han inte gillade något på (hudfärg, sexuell lägning, politisk tillhörighet, religion etc.).
Ingen verkar vilja komma nära mannen, han ska inte få arbeta med människor någonsin verkar vara den allmänna uppfattningen. Personligen tycker jag hela vårt land är uppfuckat som reagerar på detta sätt. Jag tror att människor kan ändras, 8 år i fängelse (som ju vad jag förstått ska vara i vårdande syfte och inget annat) bör kunna ändra en förvirrad ung man i 20-års åldern tills det att han fyller 30.
Troligtvis är det en man med taskigt uppväxt som hamnade i ”fel kretsar” och att allt eskalerade. Ponera att människor faktiskt kan bli ”friska”/bättra sig i svenska fängelser. Ska inte vi göra allt vi kan för att stötta dessa människor? Eller ska vi bara sparka ner dem, de kan få bli gatusopare, städare (fast inte i skolor, tänk på stackars barnen!) och andra skräpjobb. Är folk så dumma så de tror att risken är stor att han går igenom läkarutbildningen prickfritt (börjar man hota folk till livet där lär man bli utslängd) och tar ett läkarjobb för att sedan återfalla och mörda nån på nytt?
Folk kan ändras på åtta jävla år.
De flesta människor som kommer ut ur fängelser börjar begå nya brott igen, då de inte kan få rätt stöd etc. Här har vi en man som verkligen vill ta sig ur det dåliga liv osm han började för ~10 år sen, är det inte vår skyldighet att räcka en hand och hjälpa honom upp istället för att sparka ner honom till samhällets bottenträsk?
Människor som Göran Hägglund och Eva Nilsson Bågenholm äcklar mig. De har alltid haft sina fina liv och alltid sett ner på människor som haft det svårt.
Avslutningsvis
Alla som sett American History X räcker upp en hand…
Hur många kände sympati med Derek (eller var det lillebrorsan som hette Derek) i slutet av filmen, nån som grät kanske? Är det så osannolikt att nån ska kunna bli en ”ny människa” efter åtta år i rätt miljö i fängelset (psykologer som når fram till den dömda, bra miljöer att läsa sig allmänbildad på i fängelsebibliotek etc..)..
Kanske inte så strukturerat men jag hoppas min poäng framgår..
Jag kan hålla med dig Jonas
Men att städare etc är skräpjobb. Nu är du lite dummis här, iof det är ju ett skräpigt jobb, men alla jobb är betydelsefulla 
Jag förstår helt klart din tanke och önskar att jag hade lika stort förtroende för rättsväsendet och på den goda människan.
Kanske är jag och många med mig usla människor som ser etiska och förtoendeproblem i att en mördare 8 år senare blir läkare. Men jag tycker fortfarande så…
Önskar dig iaf en trevlig fredag, ha det gott:)
Jag håller med dig Jonas, på ett principiellt plan.
Men, två viktiga aspekter finns att ta hänsyn till. 1) Kommer den tidigare mördaren utgöra en fara för patienten? Många mördare kan antagligen vara obotliga sociopater. Ur den aspekten bör man kanske inte vara kategorisk och säga att varje mördare som avtjänat sitt straff bör få vilket jobb som helst, ej heller att ingen ska få det.
Aspekt 2) handlar om förtroendet för läkarkåren. De måste upprätthålla ett högt förtroende, och om folk har svårt att acceptera mördare som läkare så blir läkarkåren tvungen att rätta sig efter det. Då blir det en fråga om att gilla läget, eller möjligen att försöka vända folkopinionen. Vilket ju är det du försöker bidra till nu.
Alltså, bra och nödvändigt inlägg!
Jag håller med Mattheew. Skräpjobb är också jobb. Men för att anknyta till poängen så kan jag hålla med om att man inte borde bli läkare om man dömts för mord och hatbrott. Läkare är den yrkesgrupp som kräver störst förtroende från ”kunderna”, och därigenom kan man ifrågasätta om han inte ska syssla med något annat. Det handlar inte om att han kan ha ”bättrat sig” eller inte. Har man tidigare haft så fruktansvärt felaktiga värderingar angående människosläktet bör man syssla med något annat.
Till att börja med är det imponerande, på ett märkligt sätt, att en sociopat fått så bra betyg så att han kommer in på läkarlinjen. Good for you!
Sedan skriver du själv: du ”tror att människor kan ändras”. Detta är ju givetvis inte samma sak som att de också ändras.
Sedan att fängelsestraff ska vara vårdande och allt där det är nog lika sant som att AA möten gör fri från alkholen. 1) Förmodligen inte 2) Man lär bli deprimerad, vilket leder till större risk för återfall 3) Man träffar fel sorts människor.
Men visst, säg att han nu är en ganska hygglig och aldrig mer kommer få för sig att mörda någon som råkar ha en annan hudfärg eller något annat mer eller mindre irriterande fenomen. Säg att det bara är 5 % eller ens 0,1 % chans att detta händer – vill man som patient eller medborgare ta den risken?
Och ska man se på det rent krasst. Det finns bara X plaster på läkarlinjen och Y städjobb i Sverige. Är det då inte bättre att ge hans plats på läkarlinjen till någon som inte mördat någon?
Det ska vara kul och spännande att gå till doktorn!